Sverige

Idag var det en vecka sedan jag satte mig på planet hem! I början blev det mycket svengelska. Var även lite jobbigt med tidsskillnaden men nu funkar det!

Om jag ska ta det här från början. Måndagen var den stora packdagen, märker ganska fort att jag kommer inte få ner allt i min väska så bestämmer mig för att åka och köpa en ny resväska. Hem och packa, det är riktigt svårt att packa ner ett liv man har haft i ett år. Det är inte lite kläder och saker man har samlat på sig.. När jag kom hem så räknade mamma allt jag hade med mig 105 klädesplagg, 6 väskor och 14 par skor. 
 
 
 
Efter ett antal timmar med packning så gjorde jag lite ärenden. På kvällen åkte jag och familjen till cheescake factory och hade hej då middag, kanske så overkligt och sorgligt. Även fast jag har packat och allt så har jag fortfarande inte fattat att jag ska åka hem.. Vi hade en riktigt god och trevlig middag. När jag kom hem så åkte jag till Jelenas världfamilj som har varit som min familj med och skulle säga hel då. Det var riktigt jobbigt. Hennes barn grät och ville inte att jag skulle åka, usch vad jag inte tycker om att säga hej då..
 
 
 
 
 
Vaknar tidigt på tisdagsmorgonen, långt före klockan skulle ringa. Jag gick upp dubbel och trippelkollade min packning och gick fram och tillbaka tills det var dags att åka. Vid kvart i 8 gick bilen med all packning mot flygplatsen.

Vi kom fram runt kvart över. Pojkarna hjälpte mig att bära min packning. Var lite nervös över att väskorna skulle vara för tunga. Kan säga er jag lyckades hade två väskor att checka in fick totalt väga 100 punds och mitt vägde 98 punds, så hade ju lite till godo! haha.
 
 

Vi åt frukost på flygplatsen tillsammans, kändes som jag inte ville att den skulle ta slut. De följde med mig till gaten, fick en kram av alla, ååå vad jag kommer sakna alla! Anders och jag tog i hand att jag kommer komma tillbaka någon gång. Att vända ryggen och gå var riktigt svårt. Mitt fly till Newark gick bra. I Newark så träffade jag en som också hade varit au pair i New jersey, vi kom samma datum och åkte hem samma dag. Det var skönt att ha någon att åka med. Tyvärr så satt vi inte brevid varandra på flyget till Frankfurt. 
 
Det långa flyget det var då jag insåg att nu åker jag verkligen hem. Innan det så hade jag inte fällt några tårar men nu kom de. Det är en sådan lustig känsla men vill komma hem och träffa alla men jag ville inte lämna Naples, Florida och USA. 
 
På vårt sista fly till Göteborg så ville vi bara vara framme. Kändes som det tog en evighet inann vi landade även fast det tog nästa bara en och en halv timma. När jag kom ut så kramade jag hårt om mina föräldar och min pojkvän.  
 
 
Det här kommer nog bli mitt sista blogginlägg, jag vill bara tack alla som har följt min resa! 

Timmar

Nu sitter jag här i mitt rum, ja i alla fall i 8 timmar till. Just nu känns det ganska tråkigt och ledsamt samtidigt så ska det bli kul att komma hem och träffa alla. Jag och familjen hade hej då middag och sagt hej då till Jelena och Mollees familj. Att säga hej då är inte det lättaste eller vi sa vi ses men var ändå svårt att hålla tillbaka tårarna.

Det känns konstigt att lämna min vardag som jag haft i ett år och mitt älskade soliga Florida, vad jag kommer sakna dig!! Men jag kommer snart tillbaka! Tänk ett år gått, 365 dagar, vart tog ni vägen?? De sprang bara förbi. Men det har varit ett riktigt bra år, Tack för alla som gjorde det så bra.

Jag ber om ursäkt för min usla uppdatering de senaste dagarna men har velat ta vara på tiden här med familjen och vännerna.

karlsssonelin.blogg.se

Jag heter Elin Karlsson är 19 år. Den 6 augusti blir min dröm en verklighet då jag åker till USA och är Au Pair i ett år. Följ mitt liv som Au Pair i USA, Florida, Naples!

RSS 2.0